The place to be

Dagarna går för snabbt. Allt för snabbt.. Samtidigt kom jag att tänka på att jag känner mig så liten. Jag är 20 år. Fyller iofs 21 om tre månader. Och samtidigt som jag känner mig liten har jag åldersnoja åt det motsatta hållet. Jag känner mig stressad för allt jag ska hinna med innan jag blir typ 30. Sluta skolan, skaffa jobb där jag tjänar ton med pengar (inte grönan alltså), skaffa annan lägenhet och sen barn. Jag tycker synd om den som är 25. Det finns såna i min klass som är 25 och lever precis som jag. Pojkvän, skola, extrajobb.. Usch vad stressigt!
Jag vill inte vara en gammal mamma. Sånt oroar mig.. Jag vill orka ha kul med barnet och inte vara pensionär när den är 20 :-) Samtidigt är jag inte riktigt mogen att ens tänka barn. Jag vill nästan bara kräkas av äckel när jag tänker på att en klum ska växa i min mage, sitta i klet och leva på mig. Uuuäääk....
Haha!

Ett riktigt vårtecken: att solen lyser in i vårt rum när den ska gå ner. Det betyder att solen går riktigt långt på hilmen. Ett ännu säkrare tecken är när solen går upp och lyser in i fönstret samtidigt. Men det har inte hänt än.

Jag har en bit grekiskt lantbröd i köket. Jag ska nog skära upp nån bit och smaska på. Tyvärr är tzatsikin slut. Orkar inte göra ny..


Undrar om påskgodiset kommer ta slut? Nu när alla ska bestämma sig för att strejka... Det blir en nyttig påsk alltså. Hehe..


Blä. Nu skriver jag bara för skrivandets skull. Orka..


Sådeså