Ögongodis?

Det finns få tillfällen då en man ser på en sak med njutning. Såg ett sådant ögonblick för några dagar senare. Gick hem från jobbet en kväll. Passerade kebaben där taxichaufförerna står raddade med korv/tunnbrödrulle/kebab. En chaufför hade nyss fått sin tunnbrödrulle. Han vände sig från kiosken och gick mot sin bil. Men det enda han hade ögonen på var sin korv, sitt tunnbröd och räksalladen uppepå. Ögonen glittrade. Den fuktiga tungan for över den hungriga munnens läppar.


Jag i Vippen, Lustiga Huset: "Kan du som sitter längst fram sätta dig i mitten". (menade sätta dig i skräddare)


I dag stod Huset still när vi öppnade, pga "tekniska fel". Teamchefen ville ha nån från oss som skulle åka till Slussen och dela ut flyers. Jag förlorade lottdragningen såklart. Eller förlorade, förlorare. Missade kanske inte så mycket. Stod trekvar och väntade på båten. Gick genom Gamla stan några gången tillsammans med en annan tjej och delade ut papper (med bara svensk text, till utlänningar. Bra Grönan som är så international). Kom tillbaka 40 minuter innan min rast. Var rätt härligt. Fick dessutom en Daim av mannen på färjan (Grönanfärjan såklart).


Fick reda på att Sofia inte gick på middag iaf. Hennes föräldrar ångrade sig. Men för sent tyvärr. Sen fick jag veta att Peppe hade vart på Allsången. Men inte frågat mig.. Alltid. Så fort man säger att man är upptagen en dag så är man bortglömd resten av dagarna. Typ att jag jobbar hela tiden. Iofs gör jag ju det, men man kan ju fråga iaf!

Fem timmar imorgon. Sen ledig två dagar. Sen det hemska 12 timmars-passet. Sen fyller jag år. Den 7:e juli är min sista dag på Grönan. Sweet!




Nu: vatten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0