Blä!

Min puls är typ 180. Magen värker. Benen hets-skakar.
Jag har fortfarande inte ringt ett endaste samtal. Jag ska ringa mitt första nu. Varför tycker jag det är så jobbigt? Önskar bort min fobi så innerligt.
Ångest.

Men jag har i alla fall skrivit kanske hälften på mitt personporträtt. Bara för att dra ut på telefonringadet så länge som möjligt såklart. Ska nog ringa hem till mamma först. Så hon kan peppa mig lite. Älsklingen blir bara sur när jag säger att jag inte ringt än. Så jävla taskigt. Och inte direkt pedagogiskt heller.




Läste en bra artikel med Håkan Hellström i dag. Så bra vill jag också skriva en dag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0