The place to be

Höst är lika med förkylning. I know. Nyser som fan på jobbet men blir liksom aldrig riktigt sjuk. Berättade ju tidigare om tanten som snorade en decimeter från näsan. Har nu ytterligare två snorberättelser.
En tjej i typ 25-årsåldern snackade med mig om foundations på jobbet. Sen tittar hon bort och jag ser hur en genomskinlig glimmande snorrand är på väg ner mot läppen. Hon snackar i kanske en minut och snoret har dock inte rört sig men är fortfarande kvar. Hon måste till sist känt det blöta på överläppen för hon drog in det i näsan. Men lämnade kvar en blänkande hinna av äcklig snor.

Igår kassade jag en äldre dam (varför alltid dom?). Jag såg faktiskt inget snor. Vänder mig bort för att plocka upp pengar till henne och hör "uppsnorandet". Tänker inget mer på det. Lämnar fram någon sedel och lite mynt. Tantens hand snuddar min tumme och lämnar efter sig värsta kletet. Som ett snigelspår fast av ett mänskligt sekret. Rakt mellan tummens knogar. Is i magen nu Johanna för fan. Inte skrika i panik.
Jag står med tummen förstenad till tanten vänt sig om. Slänger mig efter servetter och rengöingsservetter och allt vad jag kan hitta.

Känner mig fortfarande smutsig.