The place to be

Franke kallade vi vår lilla spindel som bodde på toaletten. han försvann för ungefär en vecka sen. Troligtvis tröttnade han på att få basta varje gång vi duschade och på att vi faktiskt inte äger några andra djur/insekter som han kan äta.  Så en morgon satt han inte i sitt hörn. Tomt.
Imorse vaknade jag av att Älsklingen kom ut från toaletten med ett papper i handen. Jag tittade upp och undrade vad han  höll på med.
- Jag hittade Franke igen, sa han överlycklig. Det lyste från hans ögon, så glad var han. Jag förstår inte vad han såg i detta åttabenta äckliga kryp. Det var bara för Älsklingens kärlek till Franke som jag lät honom leva. Annars hade han fått dö dödens död i toaletten. (om jag vågat)
- Va? sa jag.
- Ja, han kom springandes över golvet, svarade han.
Redan vid ordet springa började mina misstankar om denna spindel väckas. Frankes sort var ingen "springspindel". Han var en "bygga-nät-och-sitta-still-spindel".
- Du skulle inte känna igen Franke om du såg honom nu, sa jag.
- Joo, det var en grå spindel. Söt, sa han.
- Och du släppte in honom på toaletten igen? frågade jag i panik. Tänkte på att möjliga ställen på golvet han kunde gömma sig. I taket kunde han få vara, men inte bland mina handdukar på väggen, eller bland mattorna på golvet. Det är bara creepy.
- Okej, men visa mig då, sa jag och klev upp.
Toalettdörren var stängd. Jag gläntade på den och kikade in. Väntade mig en spindelattack på en gång. Ingen spindel. Kollade igenom golvet. Vickade på en morgonrock.
- Där är han! utropade Älsklingen. På väggen!
Snabbt som fan kilade "Franke" ner till badrumsmattan.
Och som jag trott. Det var absolut inte Franke. Det här kunde vara monstret som ätit upp Franke. Franke var som en långkrankspindel fast fem gånger mindre. Det här var som en snabb kärrspindel fast tre gånger mindre. Den var supersnabb och helt vidrig.
Älsklingen fick slänga ut honom i korridoren. Han blev lite ledsen men han förstod nog innerst inne att det inte var Franke. Han saknade bara sin vän...